Så byggs Lundaspåret

Den tionde oktober anländer tre spårtekniker, två spårsvetsare och en arbetsledare till Brunnshög. I ungefär ett år ska de bygga spåret som sträcker sig från Lund C till ESS.

300 spårmeter i veckan blir det i snitt, totalt består spårvägen av 11 000 spårmeter. Den 11 oktober startar arbetet, men först måste spåret förberedas. Marken grävs ut så att en plan terrass skapas. Därefter byggs spårbädd eller överbyggnad upp med förstärkningslager av grus, ibland även med hjälp av förstärkande geonät och vattengenomsläpplig fiberduk som ska separera terrassen från överbyggnaden.

Överbyggnaden måste vara jämn nästan på millimetern. Spåröverbyggnaden kan inte byggas förrän allt arbete med omläggning av befintliga vatten, - värme och avloppsledningar som ligger under spåret är klart. Dessutom ska kanalisation för alla kablar som behövs för spårvägsanläggningen och ledningar för spåravvattning läggas.

Lena Jogersten är VD för Anker AB som utför spårläggningen.

När bädden är färdig sätter mätteknikerna ut spårmitt som visar var spåret ska gå och var betongbalkarna hamnar. Spårvägen i Lund byggs med längsgående balkar, en tysk byggmetod som bland annat används i Freiburg.

Metoden är väl beprövad och har använts i många år. Ett skäl till de längsgående balkarna är att spårvägen i Lund ska ha ligga i gräs samt att spårets nivå måste bibehållas över tid för att ansluta till omgivande ytor på att bra och tillgängligt sätt. Med vanligt ballastspår med slipers hade överbyggnaden behövt packas efter at antal år vilket leder till att spårets höjd hade justerats något.

- Mellan balkarna kan vilket material som helst användas, gräs, sten eller asfalt. I Lund blir det till största delen gräs, men inne i stadskärnan och på hållplatserna används gatsten. Gräs är grönt och vackert, det dämpar buller och tar hand om dagvattnet, säger Anders Kjellson, byggledare för Lunds kommun.

Längsgående balkar är också stabila och det är enkelt att byta räls, något som behöver ske cirka vart trettionde år.

På spårvägens överbyggnad läggs U-formade korgar av plast. I formarna sätts sedan armeringskorgar.

Sedan är det dags för själva spårbygget. Lena Jogersten, VD för Anker AB som utför spårläggningen, berättar hur det går till. Anker AB är specialiserade på spårväg och har bland annat totalansvar för spårvägen i Norrköping.

- På överbyggnaden läggs U-formade korgar av plast. Eftersom det är dubbelt spår blir det fyra korgrader. I formen sätts sedan armeringskorgar. De olika korgarna binds samman med varandra. Spårteknikerna lägger träklossar ovanpå korgen på flera ställen. På dessa klossar läggs rälen. Mellan rälen måste det hela tiden vara exakt samma avstånd. Därför läggs ett spårstag mellan dem så att spårvidden bibehålls. I detta skede svetsar vi samman skarvarna mellan rälen. Varje räl är 18 meter, berättar Lena Jogersten.

Under svetsningen viks gummit, som är monterat på rälen för att stoppa så kallad vagabonderande ström, undan för att inte skadas av värmen. Gummit viks tillbaka på rälen innan den monteras. När rälen svetsats samman lyfts den upp i jiggar för att få exakt rätt höjd. Här hänger rälsen i rätt läge medan man gjuter. När spårteknikerna har utfört sitt arbete kommer betonggjutarna. Med jämna avstånd lämnar de ett öppet mellanrum mellan betongelementen. Detta är för att man inte ska svetsa för långa sträckor i fel temperatur. Till våren svetsas även de lämnade skarvarna och man gjuter under dem.

Betong läggs bara till rälens underkant. Då kan rälen bytas ut när den i framtiden blir sliten. Efter cirka ett dygn har betongen härdats färdigt och spårbrunnar monteras för vattenavrinning.

Lena Jogersten berättar hur rälsen ska monteras.

Vad är det för skillnad med järnväg och spårväg?

- Det finns flera skillnader. El-kraft och signal är nog de största skillnaderna. Järnväg körs alltid på en egen banvall. Här får ingen annan beträda området utan tillstånd, eftersom hastigheten kan vara hög. Korsningar för biltrafik är säkra genom till exempel bommar. Tåg är större och tyngre och klarar inte de små radierna som en spårvagn gör. Spårvägen finns ofta i  städer, säger Lena Jogersten.

- I Göteborg och Norrköping går den ibland tillsammans med bilar och övrig trafik. Så är dock inte fallet i Lund. Här kommer spårvägen att få eget utrymme förutom i korsningarna. En spårvägsförare kör på sikt, vilket betyder att hen har uppsikt över körbanan och själv har ansvar för att bromsa in. Det fungerar vid låga hastigheter. En lokförare kör på signal, även om föraren givetvis också har uppsikt, fortsätter hon.

Spårvagnar kan köra på både gaturäl och vignol, men i stadsmiljö läggs gaturälen som har en liten skål i huvudet.

Det finns två olika sorters räl; gaturäl och vignol. Spårvagnar kan köra på båda, men i stadsmiljö läggs gaturälen som har en liten skål i huvudet. För att inte vatten ska stanna i skålen, borras ett hål i varje räl. Gaturälen fungerar bättre i tvära kurvor.  Den kan också ansluta till asfalt, gatsten och gräs. Järnväg byggs med så kallad vignolräl. I Sverige har järnväg och spårväg samma spårvidd, 1435 millimeter. Detta är standard i Europa. Spårvidden kan dock variera. Alla länder ansluter inte sig till standarden.

När spårteknikerna är klara med sitt jobb hösten 2018, återstår en del arbete med spårvägen. Då ska gräs planteras i spåret, kontaktledningar sättas upp och hållplatskurer sättas på plats. Hela spåret ska slutligen kontaktslipas för att vara helt blankt och rent inför trafikstart. 

Foto: Kristina Strand Larsson.


Faktaansvarig: Tekniska förvaltningen  
Ändrad: 2017-10-09